Skillnad mellan versioner av "Apoteksfinansiering"
(9 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) | |||
Rad 1: | Rad 1: | ||
− | [[File:På apotek. | + | [[File:På apotek.jpg|400px|thumb|right|]]'''Apotekens ekonomiska förutsättningar''' |
− | |||
− | För övriga delar av apotekens sortiment, dvs. [[läkemedel utom förmån]], [[receptfria läkemedel]] och övriga apoteksvaror, är prissättningen fri och därmed är också apoteken fria att bestämma sin marginal. Som på andra normala konkurrensmarknader anpassar apoteken på dessa segment sortimentet, förhandlar inköpspriser och gör ett påslag med hänsyn till kunder och konkurrenssituation. | + | Apotekens affärsmodell är huvudsakligen en marginalmodell. Med det menas att apotekens kostnader som uppstår i verksamheten ska finansieras med skillnaden mellan inköpspriset och försäljningspriset. Kostnader som apoteken har är bland annat personal- och lokalkostnader. Apoteken har ett antal uppdrag som de ska sköta utifrån apotekstillståndet där grunduppdraget (tillhandahålla läkemedel, ge råd om läkemedel samt utföra och upplysa om det generiska utbytet) är det största. Ytterligare uppdrag som finns på apoteken är t.ex. att utfärda Schengenintyg och ta emot överblivna läkemedel. Dessa uppdrag kostar pengar och detta behöver samhället ersätta apoteken för. Apoteken får inga bidrag från staten eller regionerna - med undantag för ett [[glesbygdsbidrag]] - utan kostnaden för samhällsuppdragen ska täckas av marginalen på de sålda varorna. |
+ | |||
+ | |||
+ | '''Kunder och regioner betalar apoteken''' | ||
+ | |||
+ | Det är både kunderna och regionerna som betalar apoteken. För receptbelagda läkemedel inom förmånen finns ett högkostnadsskydd - [[Läkemedelsförmånen]] - som skyddar kunden från för höga kostnader. Upp till en viss nivå betalar kunden hela kostnaden själv till apoteket. Därefter kommer en del av kostnaden istället betalas av regionerna. Kunden betalar sin del av kostnaden direkt till apoteket medan regionen betalar sin del via faktura i efterhand. Fakturan förmedlas via E-Hälsomyndighetens [[betalningsförmedling]] till den region där kunden bor. För egenvårdsläkemedel, receptläkemedel som inte ingår i förmånen och andra produkter som kunden köper på apoteket så betalar kunden direkt till apoteket. Förutom [[Läkemedelsförmånen]] finns det några andra tillfällen när samhället hjälper till med finansieringen av läkemedel: [[Smittskyddsläkemedel]] och [[Läkemedel till asylsökande]]. | ||
+ | |||
+ | |||
+ | '''Samhället reglerar apotekens ersättning''' | ||
+ | |||
+ | Samhället vill ha kontroll över vilken ersättning som de lämnar till apoteken för det uppdrag som apoteken ska utföra. Därför bedömer Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket, TLV, kontinuerligt apotekens samlade lönsamhet. TLV tar i sin översyn hänsyn till den övergripande lönsamheten och därför inkluderas även försäljning av samtliga produkter i analysen. TLV har dock endast möjlighet att reglera apotekens intjäningsmöjligheter genom att bestämma storleken på marginalen för läkemedel inom förmånen samt regelverket för glesbyggdsstödet. | ||
+ | |||
+ | Såväl apotekens inköpspriser (AIP) som försäljningspriser (AUP) är reglerade och apotekens handelsmarginal utgörs av skillnaden mellan AIP och AUP för läkemedel inom förmånen. Apoteken har dock rätt att förhandla om inköpspriser och sälja parallellimporterade läkemedel utan generisk konkurrens och kan därmed få en marginalförstärkning för dessa produkter, som dock inte får prissättas högre än fastställt AUP. Det är TLV som fastställer [https://www.tlv.se/apotek/apotekens-marginaler.html den statligt reglerade handelsmarginalen] som ersätter apoteken för uppdragen att tillhandahålla receptbelagda läkemedel, utöva kontroll, ge rådgivning och genomföra det generiska utbytet. Apoteken får ersättningen av regionerna månadsvis via e-Hälsomyndigheten. | ||
+ | |||
+ | För övriga delar av apotekens sortiment, dvs. [[Läkemedelspriser|läkemedel utom förmån]], [[receptfria läkemedel]] och övriga apoteksvaror, är prissättningen fri och därmed är också apoteken fria att bestämma sin marginal. Som på andra normala konkurrensmarknader anpassar apoteken på dessa segment sortimentet, förhandlar inköpspriser och gör ett påslag med hänsyn till kunder och konkurrenssituation. | ||
TLV tar hänsyn till den övergripande försäljningsutvecklingen och lönsamheten. Det vill säga försäljningen av andra varor och receptfria läkemedel inte | TLV tar hänsyn till den övergripande försäljningsutvecklingen och lönsamheten. Det vill säga försäljningen av andra varor och receptfria läkemedel inte | ||
Rad 9: | Rad 22: | ||
sortimentet och försäljningen av andra produkter än receptbelagda läkemedel. Det är dock en utmaning då konkurrensen är hård och den växande e-handeln pressar priserna för såväl receptfria läkemedel som andra varor. För receptfria läkemedel har de genomsnittliga priserna sjunkit de senaste åren. | sortimentet och försäljningen av andra produkter än receptbelagda läkemedel. Det är dock en utmaning då konkurrensen är hård och den växande e-handeln pressar priserna för såväl receptfria läkemedel som andra varor. För receptfria läkemedel har de genomsnittliga priserna sjunkit de senaste åren. | ||
− | [[ | + | |
+ | |||
+ | [[Läkemedel_och_apotek_i_Sverige|Tillbaka till Startsidan]] |
Nuvarande version från 4 maj 2022 kl. 11.40
Apotekens ekonomiska förutsättningar
Apotekens affärsmodell är huvudsakligen en marginalmodell. Med det menas att apotekens kostnader som uppstår i verksamheten ska finansieras med skillnaden mellan inköpspriset och försäljningspriset. Kostnader som apoteken har är bland annat personal- och lokalkostnader. Apoteken har ett antal uppdrag som de ska sköta utifrån apotekstillståndet där grunduppdraget (tillhandahålla läkemedel, ge råd om läkemedel samt utföra och upplysa om det generiska utbytet) är det största. Ytterligare uppdrag som finns på apoteken är t.ex. att utfärda Schengenintyg och ta emot överblivna läkemedel. Dessa uppdrag kostar pengar och detta behöver samhället ersätta apoteken för. Apoteken får inga bidrag från staten eller regionerna - med undantag för ett glesbygdsbidrag - utan kostnaden för samhällsuppdragen ska täckas av marginalen på de sålda varorna.
Kunder och regioner betalar apoteken
Det är både kunderna och regionerna som betalar apoteken. För receptbelagda läkemedel inom förmånen finns ett högkostnadsskydd - Läkemedelsförmånen - som skyddar kunden från för höga kostnader. Upp till en viss nivå betalar kunden hela kostnaden själv till apoteket. Därefter kommer en del av kostnaden istället betalas av regionerna. Kunden betalar sin del av kostnaden direkt till apoteket medan regionen betalar sin del via faktura i efterhand. Fakturan förmedlas via E-Hälsomyndighetens betalningsförmedling till den region där kunden bor. För egenvårdsläkemedel, receptläkemedel som inte ingår i förmånen och andra produkter som kunden köper på apoteket så betalar kunden direkt till apoteket. Förutom Läkemedelsförmånen finns det några andra tillfällen när samhället hjälper till med finansieringen av läkemedel: Smittskyddsläkemedel och Läkemedel till asylsökande.
Samhället reglerar apotekens ersättning
Samhället vill ha kontroll över vilken ersättning som de lämnar till apoteken för det uppdrag som apoteken ska utföra. Därför bedömer Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket, TLV, kontinuerligt apotekens samlade lönsamhet. TLV tar i sin översyn hänsyn till den övergripande lönsamheten och därför inkluderas även försäljning av samtliga produkter i analysen. TLV har dock endast möjlighet att reglera apotekens intjäningsmöjligheter genom att bestämma storleken på marginalen för läkemedel inom förmånen samt regelverket för glesbyggdsstödet.
Såväl apotekens inköpspriser (AIP) som försäljningspriser (AUP) är reglerade och apotekens handelsmarginal utgörs av skillnaden mellan AIP och AUP för läkemedel inom förmånen. Apoteken har dock rätt att förhandla om inköpspriser och sälja parallellimporterade läkemedel utan generisk konkurrens och kan därmed få en marginalförstärkning för dessa produkter, som dock inte får prissättas högre än fastställt AUP. Det är TLV som fastställer den statligt reglerade handelsmarginalen som ersätter apoteken för uppdragen att tillhandahålla receptbelagda läkemedel, utöva kontroll, ge rådgivning och genomföra det generiska utbytet. Apoteken får ersättningen av regionerna månadsvis via e-Hälsomyndigheten.
För övriga delar av apotekens sortiment, dvs. läkemedel utom förmån, receptfria läkemedel och övriga apoteksvaror, är prissättningen fri och därmed är också apoteken fria att bestämma sin marginal. Som på andra normala konkurrensmarknader anpassar apoteken på dessa segment sortimentet, förhandlar inköpspriser och gör ett påslag med hänsyn till kunder och konkurrenssituation.
TLV tar hänsyn till den övergripande försäljningsutvecklingen och lönsamheten. Det vill säga försäljningen av andra varor och receptfria läkemedel inte bara beaktas utan är en förutsättning för att apoteken ska nå en tillfredställande lönsamhet. Detta innebär att apoteken utvecklar sortimentet och försäljningen av andra produkter än receptbelagda läkemedel. Det är dock en utmaning då konkurrensen är hård och den växande e-handeln pressar priserna för såväl receptfria läkemedel som andra varor. För receptfria läkemedel har de genomsnittliga priserna sjunkit de senaste åren.